Under den föregående veckan har jag fått uppleva högklassigt sällskap i träningen. Med en träningsmängd omkring 20 h med lite studier inbakat, och lite mer under sommarlovet, kan man ju fråga sig hur man får tid över till “det sociala”. För er som undrar över detta kan jag upplysa att det är triathlon som är det sociala..också. Visserligen har man inte så mycket energi och möjlighet att småprata under intervaller och när det ska vara hög fokus, men alla de små minuterna mellan allt det krävande, perioden på väg till och från träningen, i omklädningsrummet etc är mycket socialt givande.När man tränar tillsammans med andra, kämpar och sliter tillsammans mot olika – men liknande – mål, inger det en otrolig samhörighet som jag inte har upplevt i många andra situationer.
Som tidigare nämnt fanns barndomsvännen gamla gymnasiekamraten och triathleten Emma (känns som barndomsvän) och hennes Carl på besök i förra veckan, vilket har gett socialt umgänge i särklass. Utöver det klubbträningar, kompisträningar och sociala arrangement. Och istället för att det sociala skulle stjäla uppmärksamhet på träningen, har jag fått många kvalitativa träningspass.
Hela veckan bjöd på riktigt högtryck, och vi såg inte ett moln – fram till lördag. Då kom alla moln på en gång, och lika mycket regn. Under förmiddagen kom ett sånt där “härligt sommarregn” – skillnaden från ett vanligt sommarregn var att det pågick i 4 h. Men under förmiddagens löpintervaller gömde vi oss under en bro, och lyckades hålla värmen under intervallerna, så det var inga problem. Nästan lite kul att bli blöt. Man fick lust att hoppa i vattenpölarna.
Nu har det svenska sällskapet lämnat det danska landet, och det hela är lite mindre rörigt här hemma, men också lite tråkigare. En vecka återstår av hård träning, och jag vet att även den här veckan kommer att bjuda på både socialt samkväm, kvalitativ träning och mycket hög puls stundtals.:)
