En vecka sen jag kom hem från lägret. Var stålsatt när jag kom hem. Beredd på att plugga som den bästa läkarstudenten inför fredagens tenta, beredd på kyligare väder och flera lager kläder igen – beredd på post-camp depression. Som tur var råkade jag ha funnit den bästa av de bästa, som servat mig till fullo så jag kunnat fokusera på träning och plugg. Förutom att jag saknar livet på TriMallorca, med allt vad det innebar, så har det går över förväntan att komma tillbaka.
Tentan på fredagen gick över förväntan. Men det stora är träningen, och då framför allt simningen. Jag har inte riktigt vågat/velat titta på klockan under lägrets bassängpass, då jag varken ville pressa för hårt när jag skulle komma igång eller bli alltför besviken. I tisdags simmade jag ensam, avslutade teknikpasset med korta och hårda serier. Utan att jaga tid, men gå på känsla, så hamnade jag på samma tider som jag gjorde för 7 veckor sen – innan jag blev skadad. Även i fredags hade jag en fantastisk simupplevelse. Min kära vän Maja har stormat fram i utveckling, och kunde ligga vid sidan av mig när vi körde korta och hårda serier i dräkt i 50 m bassäng. Jag är medveten om att man simmar fortare i dräkt, jag har simmat bra tider i bassäng med dräkt förut. Men att sätta PB på 200 m, 100 m och 50 m mitt i en hård serie, måste ju säga något som simformen! Det var en otrolig boost. Jag vet ju inte riktigt hur kroppen reagerar på längre distanser än, då jag varit lite defensiv med dessa, men det verkar i alla fall gå i helt rätt riktning med teknik och grundform!
I går, lördag, hade vi kraftcentersamling. Som alltid ger det en boost på många sätt. Träna med de bästa, bli paced, sparrad, inspirerad, motiverad och driven på ett sätt som man aldrig skulle klara om man tränade ensam. Fart och fläkt hela dagen, så jag fick inte tagit många bilder. Endast en. Den då alla cyklarna stod uppradade mot spinningcyklarna i klubbhuset, medan vi käkade lunch och snackade triathlon. Herregud vad skönt att man kan cykla ute, och spinningcyklarna endast används som cykelställ. Love it.
Och appropå det. Idag var en “vanlig” dag med klubben. Söndagscykling, som för de flesta svenska klubbar. Men våran klubb är lite utöver det vanliga. Vi har dessutom det bästa vädret. I alla fall i dag. Försökte ta lite bilder, men cyklar man med 15 triathleter i “snabba gruppen” är det inte alldeles lätt att få taget en bild i fokus. Förhoppningsvis kan de istället beskriva farten, fläkten och… flamset.
