Igår var en dag som jag aldrig kommer att glömma. Det största i min (korta) idrottsliga karriär och en upplevelse som är få förunnat. Igår vann jag en IRONMAN, och inte vilken som helst, utan den första Ironman på Skandinavisk mark. Dessutom blev jag svensk mästare på långdistans i triathlon.

Jag hade förberett mig bra, det visste jag. Jag visste att jag var bättre och starkare i år än i fjol. Hur mycket bättre visste jag dock inte, då detta var min första fulla distans för säsongen.

Jag var tippad favorit att slåss om SM-titeln (SM var en del av Ironman-tävlingen), mot 2010 års vinnare av Kalmar Triathlon Helene Malmkvist, men ingen hade mig tippad som total vinnare. Inte officiellt i media, i alla fall. Jag hade officiella mål med tävlingen, och jag hade privata mål med tävlingen. Officiella målet var att inte fokusera på hur motståndarna körde sin tävling, och hålla huvudet kallt. På presskonferansen hette mitt officiella mål: “swim hard, bike smart and run fast”. Privata målet är det där målet man drömmer om, under förutsättning att alla klaffar, att vädret är perfekt och att man inte drabbas av punktering, magproblem eller liknande.

Jag kan inte säga att allt klaffade igår, långt ifrån. Men jag lyckades med det officiella målet, och därmed myntades ett nytt motto. Det resulterade i att jag lyckades prestera långt över det jag inte ens vågat drömma om. Jag gick i mål som första dam i hela tävlingen, som svensk mästare på distansen och endast fyra minuter från den svenska rekordet.

Jag vill tacka alla er som följt mig och för allt stöd. Live på banan, på internet, i sociala medier, sms osv. Det betyder otroligt mycket för mig! Race-report följer inom kort.

swim hard, bike smart, run fast”

20120819-203612.jpg

One Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *