Race: Danskt Mästerskap Sprint distans
Tidpunkt: 2012-06-03, start 14:28
Distans: 750 m – 23,5 km – 5 km
Kort och gott: En god upplevelse med skön känsla i kroppen
Långt och detaljerat:
Innan start: Fick en god natts sömn, då starten för min del gick kl.14.28. Istället var det utmanande att få i sig energi under dagen, utan att få för mycket.Jag var inte särskilt nervös innan start, då jag mest såg tävlingen som en träning, dels för att jag tävlade förra helgen och dels för att sprint inte är en distans som jag är starkast i.
Simning: Jag hade lite ont i axeln när jag vaknade, så jag var lite oroad i hur det skulle kännas under simningen. Var därför ganska återhållsam med uppvämning. Vi startade med 1 min mellanrum, och jag bestämde mig för att inte ge max under simningen, men istället hitta en bra rytm och inte äventyra något. Det tog mig dock ca 250 m innan jag gjorde det, pga att man simmade mot vågorna o början. Därefter flöt det på rätt bra, och jag njöt av att simma i sötvatten. Navigeringen fungerade bra, flytet och rytmen. Trots att jag inte gav allt, som man ju kan under varje moment på en så kort distans som sprint, var jag nöjd med simningen när jag kom ur vattnet.
Cykling: Efter en mindre lyckad växling, som inte flöt på helt smidigt, var jag snabbt i skorna ute på cyklingen. Enda fokuset jag hade för cykelmomentet var att jag den här gång, till skillnad från tävlingen förra veckan, skulle våga trycka på hela tiden, och mer använda wattmätaren som en tal svarande till mitt arbete. Det tyckte jag att jag lyckades bra med, samtidigt som jag aldrig var på gränsen att samla på mig syra. Redan tillbaka i T2 kände jag mig nöjd med min insats, utan att veta min tid. Det visade sig att jag inte ens var en minut från snabbaste cykeltid, som maskinen Line hade.
Löpning: Jag kom ganska fort in i en skön rytm, där det bara flöt på. Underlaget var gräsplan och grusstig, så jag visste att det inte var en snabb bana. Som beskrivet under simningsmomentet, burkar en sprint vara submax hela vägen. Jag ville dock inte springa fortare än att jag kände att jag hade kontroll hela tiden. Tiden var inte suverän, men jag kunde löpa den progressivt på de två varven, och känslan var rätt bra hela vägen. Det man kan kommentera på var, att jag miste hållningen en del, eftersom jag blev tvungen att springa och titta ned i marken, för att se vart jag satte fötterna på det ojämna underlaget.
Jag kände mig nöjd, totalt sett, när jag kom i mål, utan att veta min placering. Jag gissade att jag blev 4:a eller 5:a, men det visade sig att jag efter alla omständigheter slutat som 3a, och vann lagguld tillsammans med Ditte och Line. En positiv överraskning!
Många visade imponerande prestationer i dag. Särskilt stort grattis till powerparet Line och Emil för att, med marginal, leva upp till förväntningarna och försvara sina titlar från ifjol. Och grattis till Ditte, som med inställningen att behöva bryta efter cyklingen, lyckades genomföra och dessutom vann U23 klassen och blev total 4a i damklassen. Och Stine, du er bare så sej! 🙂
