Det har gått en vecka sedan sist, men fortfarande är det sig likt på axelfronten. Jag är fortfarande en landkrabba och håller mig ur vattnet. Inte alls kul, men vad gör man? En sak vet jag, och det är att man inte börjar träna för tidigt. Axeln är kroppens mest komplicerade led, och är man för otålig och börjar belasta för tidigt så är risken stor för fleråriga besvär. Men nu, efter fredagens tenta och när jag numera läser rätt självständigt resten av våren, ska jag hoppa i och simma lite ben, bara för att komma i vattnet lite, trots att transporttiden tar längre tid än själva träningen.
Men den övriga träningen går riktigt bra. Löpningen flyter på bra och jag känner att det går i rätt riktning. Idag på förmiddagen har jag till exempel löpt lite fartlek i skogen. 15 min uppvärmning, efterföljt av 25 min på mtb- och grusstigar i kuperad terräng i strax under tröskelpuls. Verkligen roligt och benen svarade i alla backar. Även cyklingen går bra, det blir roligare och roligare för varje dag. Och roligare lär det bli… 🙂 Håll utkik på hemsidan för uppdateringar på cykelfronten!
Jag har fått många fina träningspass den sista tiden, men tyvärr är de bildlösa. Innan jag åkte hem på påsklov åkte nämligen min gamla kamera i backen, och nu är den stendöd. Typiskt. Men inte oväntat. Jag måste nog -tyvärr- erkänna att jag är lite klumpig och har lite otur med tekniska prylar.
Därför blir detta ett bildlöst inlägg, men jag önskar istället tips på en ny kamera. Kommentera och tipsa! Den ska nog helst vara både stöttålig och vattentålig. Och om det finns en sökare på, så man kan hitta den när man lagt den på ett bra ställe som man inte minns vart det var, hade det varit kanon. 🙂
Hejja Åsa! Snart är du i vattnet igen och snart ska vi äntligen på läger! Vad är på G i cyklingen? Jag blir nyfiken i en strut! hör av dej i em så tjattrar vi lite vettja!