Efter förra inlägget, där jag skrev om mina hatdagar, så har jag gått och funderat på mina gågna vilodagar. Några av mina vilodagar har, precis som många andra dagar, fallit i glömska och “försvunnit i mängden”. Men så är det vissa dagar som gör sig påminda gång på gång. Det är dagarna som skiljer “livet fullt med dagar” från “dagar fyllda med liv”. Jag har sedemera kommit fram till den vilodagen som jag minns bäst från 2011.

En minnesvärd dag vid Challenge Copenhagen 2011 (Foto: Magnus Berglund)

Dagen då jag vann danskt mästerskap i Ironmandistans, och gjorde en personbästa tid på nästan 1 h är givetvis en av de dagar jag minns bäst från 2011, men den kan tyvärr inte kvalificera sig som en “vilodag”. Men däremot ett par dagar efter denna tävling, när jag och Filip befann oss hos min pappa i dalaskogen, hade vi en klockren vilodag. Benen var fortfarande lite ömma, sömnbehovet stort och kraven på dagen få. Vi bestämde oss för att ta tag i det fällda trädet nere vid sjön. Sagt och gjort. Fram med motorsåg, släpkärra, vedklyv och arbetshandskarna. Pappa stod för största delen av motorsågningen (jag och Filip hade pt bara varit tillsammans i 3 år, så förtroendet vid motorsågen hade han inte fått ännu), medan Filip bar trästubbar och släpade ris och jag klyvde ved och lyssnade på P4 i hörselkåporna.

Frågan är vem som är "kapten" egentligen?

 

Inte direkt jobbigt, men det skulle heller inte så mycket till för att trötta ut min kropp, så vi tyckte alla vi var förtjänt av något gott senare på kvällen när veden var omhändertagen och rishögen skulle brännas. En kall öl och en korv med bröd- som grillats över elden – satt som en smäck. Till och med för mig, som egentligen varken gillar korv eller öl. Men med de rätta förutsättningarna var det en kombination i världsklass!

Aktiv, produktiv dag i gott sällskap med sensommarsol och massa mys.

Kan det bli bättre?

Välförtjänt mys

 

 

 

2 Comments

Leave a Reply to Katarina Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *