Chop, så var man tillbaka i vardagen – som om ingenting hade hänt. Allt är som vanligt. Föreläsningar, klubbträning, hemmamys och mild Odensevinter.
Fast det stämmer inte helt. Inte alls faktiskt. Ganska mycket är annorlunda jämfört med “det gamla vanliga” här hemma.
Föreläsningar, ja. Men nu när man missat de två första veckorna av all undervisning så är läget lite mera pressat än det brukar. I alla fall för mig. Men ämnet är rätt spännande, så det går förhoppningsvis att lära utan större besvär. Träningen är tillbaka i rutiner med klubben. Härligt. Skillnaden är att man känner sig lite starkare än innan man åkte, men samtidigt också lite skör, då kroppen fortfarande är lite sliten efter två veckor med omkring 28-30 h träning respektive vecka. Hemmamys har det inte blivit så mycket av – än i alla fall. Anledningen är att jag, som lite var nedtränad och därmed troligen hade nedsatt immunförsvar när jag reste hem, fick en släng av flunsan direkt när jag kom hem. Den kom jag över rätt snabbt, som tur var. Då blev det Filips tur, som fortfarande är sängliggande. Typsikt. Och mild Odense-vinter? Ja, det kan man ju bara skratta åt. Många minusgrader, snö och halka, skulle bättre beskriva dagsläget för den Fynska staden.
Men det handlar om två veckor med dessa förutsättningar. Sedan bär det av igen för en veckas läger. Denna gång ska jag till Granada vid Spaniens solkust tillsammans med öppetvatten-simgurun Micke Rosén och ett gäng glada triathleter. En vecka med god träning, gott sällskap och förhoppningsvis lite sol. Det ser jag fram emot!
Åsa! This one is for you! http://triathlon.runnersworld.se/blogs/emmagraaf/admin/edit.htm?ID=8076