I dag var alltså dagen då jag skulle få en utraljudscanning av min onda axel. Dommen har jag fått, men först dagens uppladdning.Vaknade med en viss rastlös nervositet i kroppen, så var jag tacksam över att jag hade bestämt träff med Erik för att cykla en lång tur. Vi hade inte bestämt i vilken riktning vi skulle cykla, men med vindens riktning valde vi att ta en tur över till Jylland och se hur de har det där. Rätt ut i motvinden, och vi kunde inte annat än att skratta åt eländet när vi med stark motvind låg och hade bra tryck i pedalerna, men hastighetsmätaren ändå visade 17 km/h. Men vi kunde i allafall cykla ute, det lynniga vädret till trots! Lika blåsigt var det när vi kom över Lilla Bältbron.
Men där råkade vi cykla förbi något som Erik pratat om hela vägen, nämligen ett bageri som hette “Lagekagehuset”, som skulle vara alla bakverksälskares våta dröm. Plöstligt, som en guidning från ovan, var vi utanför detta ställe. Sockerchocken var välkommen, och med medvind i ryggen var turen hem en fröjd! 30 min offbike löp på det, och jag kände mig mentalt redo. Nu hade jag liksom besvisat för mig själv att oavsett vad de skulle hitta på UL-scanningen, så kunde jag lugna mig själv med att jag i alla fall kan träna de andra två diciplinerna, så jag blir vass i dem. Och trött kan man minsann bli ändå!
Hos kiropraktorn vid Muskler&Led fick jag goda nyheter, utifrån vad som befarades initiellt. Men inte optimala nyheter, om man nu får vara lite kräsen. 2 veckor till utan klordoft i håret, minst. Turligt nog var det ingen partiell ruptur av m. subscapularis, en del av rotatorkuffen. Det hade inneburit total vila och rehab i minst 3 mdr innan jag skulle bli isläppt i vattnet igen. Däremot hittade man ganska mycket ödem i axelledet och runt biceps- och infraspinatussenan (vätskesvullnad), irriation vid muskelhäftet samt en starkt förtjockad bursa, alltså bursit (inflammation i slemsäck). Av funden att döma så har axeln utsatts för långvarig felbelastning tillsammans med överbelastning och risken finns för betydligt värre komplikationer om det inte tas på allvar. Därför tänker jag vara en mönsterpatient från och med i dag; jag kommer inte simma på de två veckor som jag blivit ordinerad simvila, jag kommer göra rehabövningar två gånger om dagen och jag ska långsamt börja styrka axlarna för att undvika felbelastning i framtiden. Jag ska bli starkare efter det här!
Tråkigt att behöva inse att man nu officiellt har en skada, och därmed är lika dödlig som alla andra triathleter som lider av någon åkomma, något som jag lovat mig själv att göra allt för att undvika. Jag ville bli unik med att vara den enda elittriathleten utan någon skada. Unbreakable. Kanske lite naivt, såhär i efterhand. 🙂 Hur som helst är jag glad att få veta smärtornas etiologi, så man kan börja blicka framåt. “Nu är det bara att bryta ihop och komma igen”, som en gammal vän en gång sa.
Trist m skada… Men skönt att veta vad det är och att det inte var den värre varianten. Ta hand om dig och axeln grymma du!!
Kram e
Skönt att du fick beskedet tillslut. Din felbelastning är ju ingen nytt, men det gäller att behandla skadan korrekt även när ödemet lagt sig. Felbelastningen orsakas ju av dina hållning bröstrygg och axelparti primärt. Tipset är att lägga tid på att få behandling för att korrigera detta ursprungliga problem. Du bör ha kontinuerlig förebyggande kiropraktisk behandling för detta. Irritationerna kan i förlängningen orsaka ärrväv och ev. kalkavlagring… kika på möjligheter för att få stötvågsbehandling för att ta bort dessa kroniska problem..
“små tips från coachen bara!” – Lycka till nu framåt!!