Snubblar i flytet

Alla möter vi motgångar, stora som små. Inom triathlon gör det kanske lite extra ont när man möter en motgång, ibland.Triathlon är för många ett fritidsnöje som man offrar sin värdefulla fritid på för att få ta del av allt det häftiga med triathlon. Då vill man ju gärna att det ska gå bra, jämt. 🙂
Det gör det ju såklart inte. Vem har inte fått ställa in träningspass på grund av sjukdom, mycket att göra på jobbet, överbelastning, eller en jättetrött kropp som absolut inte vill samma sak som du vill.

Jag har varit väldigt bortskämt med att lyckats hålla mig fri från både skador och sjukdom, och jag har i princip kunnat tränat på med ett skönt flyt sedan jag började med triathlon för snart 3 år sen. Visst har man varit sjuk, men aldrig något långvarigt. Men däremot har jag haft en del “känningar” den sista tiden, trots mitt ivrigt knackande i trä så fort någon frågade om min skadestatus. Min lite skeva axel, som ofta gör sig lite påmind, har gjort sig oerhört mycket påmind de sista par veckor. Jag har fått hjälp av mina goda vänner och kiropraktorer Raymond Tellefsen och Nikolai Klem. Vilka hjältar! Då insåg jag att det krävs mer än lite extra stretching, som annars brukar hjälpa. Ingen simning på ett tag, ingen hård styrketräning för överkropp, behandlingar och återuppträningsövningar. På måndag ska jag till ultraljud, och jag håller tummar och tår för att dommen inte blir för hård.

En mental utmaning, som har sänkt fanan en aning, och det är därför jag har varit lite svårmotiverad till att skriva ett blogginlägg sista tiden. Det är officiellt inte en skada, men oavsett så ska jag inte låta detta bli en erfarenhet som ska påverka min triathlonkarriär negativt. Jag kan inte styra över det som är nu, idag, men jag kan styra över hur jag ska hantera det och hur jag ska komma ur det. Och oavsett vad de säger på måndag, så ska jag komma starkare ur denna episod!