Sista dagen anno 2011 har, även den, spenderats i längdspåret. Igen, 27 km i finväder, denna gång lite kallare. På utetermometern visade -7 grader, men när man nu vant sig med töväder, upplevdes -7 minusgrader som nästan sibirisk kyla.
Tänka sig att man i förfjol kunde ge sig ut i spåren hemma i Nyhammar i 26 minusgrader och hacka sig runt 13 km innan kroppen skrek att man skulle stoppa. Inte bara kroppen skrek. Min kära pojkvän svor högljutt åt min och Emmas envishet när vi pressade vidare, trots att kinderna var grisröda, håret kritvitt och att vi hade blodsmak i munnen sedan den första kilometern. Såhär i efterhand borde vi kanske ha lyssnat till min kloke pojkvän, men det gav i alla fall ännu ett roligt träningsminne.
Gott Nytt År önskar jag Er alla! Måtte 2012 föra med sig lika mycket träningsglädje och bra triathlonupplevelser som 2011 har gjort!
Ett litet tips till er som ännu inte hittat ett nyårslöfte att göra officiellt vid tolvslaget. Här är tipset (och motivationen 😉 ) : Nyårslöftet
