Nu är jag ca halvvägs genom den sista tuffa träningsperioden innan nedtrappningen inför Kalmar Ironman, och det känns riktigt bra. I förra veckan åkte vi tillbaka till Odense för att kunna få bästa träningsmöjligheter, vilket jag har fått både med klubben och med goda vänner. I fredags körde jag, Filip och Jens PB ett kombipass med öppet vatten simning och cykling. Det är inte så ofta att man får möjlighet till att kombinera dessa två discipliner till träning, så det var väldigt givande och jag upplevde många “tävlingskänslor”, som är bra att ha övat sig i att känna, så man lättare kan hantera dem i skarpt läge. Det är bland annat sådana saker som skiljer en rutinerad athlet från en nybörjare; de känner igen olika situationer och känslor, så de är bättre förberedda och kan hantera dem smartare.
Kombinationen cykling/löpning är desto vanligare att öva till träning. I söndags cyklade jag 4 h med klubben, och sprang direkt efteråt, sk. off-bike löpning. Här kändes det betydligt tryggare och benen svarade bra. Senare på eftermiddagen simmade jag och Jens öppet vatten i havet i Kerteminde. Det blev ett bra avslut på den första hårda träningsveckan (av 3), trots att vi fick kryssa mellan brännmanterna.
Nu är jag alltså halvvägs genom den hårda träningperioden, och än så länge känns det riktigt bra. Det börjar ta lite längre tid att komma igång, men när jag väl gjort det flyter det på. Sedan i måndags har vi dessutom fått träningsförstärkning av Emma och Calle, som dessutom tog med sig världsbäst väder! Under dagens cykeltur gjorde Emma en snygg krasch á la tour de France, vilket gav lite extra spänning, och lite skrubbsår. Trots detta är livet på en liten pinne just nu, och jag längtar till i morgon!
Jag vill bara påpeka att jag under inga omständigheter på någon av bilderna ses i hjälm utan att ha cykeln under 60 cm från kroppen // filip