De ofrivilliga vilodagarna. Det är mina hatdagar.
Det ligger så mycket i en vilodag. Eftersom jag har en bra tränare som lägger upp träningsprogram åt mig, så vet jag, när jag ser vilodagen på träningsschemat, att dagarna innan kommer vara hårda och jag kommer känna mig rätt trött, och vilodagen kommer kännas väldigt läglig. Det betyder att jag under de dagarna, när det känns tungt och jag börjar bli trött, kan motivera mig med att jag vet att det väntar en vilodag runt hörnet där jag kommer kunna restituera mig. Jag kan även skjuta vissa saker åt sidan, och låta det hamna på min att-göra-på-vilodagen-listan, så jag slipper känna mental stress över att jag utöver träningstimmarna och den trötthet det medför, även ska göra en massa andra energikrävande saker.
Så när vilodagen kommer är den väl förtjänt, det känns i hela kroppen, och jag börjar njuta det redan dagen innan, det känns riktigt bra under vilodagen och kan utan problem låta andra berätta om sina monsterpass – för jag vet att jag har gjort mig förtjänt av vila och det är just det min kropp mår bäst av just då.
Men när man just haft en lätt veckas träning, och man på måndagen ska starta upp ett mer intensivt block med hård träning, och man vaknar med halsont – då blir man ju deppig. Det var precis det jag gjorde idag. Jag såg fram emot en vecka med några hårda träningspass där mjölksyran kittlar i hela kroppen (så som man brukar se fram emot det – ändå tills en timme innan passet), men vaknade till min besvikelse med ont i halsen och lätt huvudvärk. Efter ett samtal med tränare Jens, så blev dagen med 3 träningspass och ett corepass till en ofrivillig vilodag. Men jag är ju inte sjuk ! Hade jag varit regelrättigt sjuk, med feber, ont i kroppen, nausea eller vad som helst, så hade jag inte kunnat göra annat än vilat. Nu känner jag mig istället för frisk för att kalla mig sjuk, men för sjuk för att träna. Och jag kan överhuvudtagen inte njuta min “nya” vilodag.
En sådan dag får jag låtsas att jag är mer sjuk än vad jag känner mig, så jag får (överflödigt) mycket vila och inte gör något dumdristigt som kan ha förödande konsekvenser när en infektion ligger på lut i kroppen. Förhoppningsvis är jag så pass frisk i morgon, att jag kan träna enligt planen igen. Tvärtemot vad många kanske tror, så behöver kroppen extra mycket kolhydrater när man är invaderad av baciller, trots att man ligger stilla en hel dag och inte ens går till bilen för att köra till jobbet.
Detta är något som jag ska fasta på (alltså inte fasta, men ta fasta) och smygstarta fettisdagen redan på måndagen.
